ATT RESA PÅ EGEN HAND
När jag åkte till Island för att hälsa på N, märkte jag hur avslappnat det kan vara att resa ensam. Ingen annan som tar kommandot, jag kan själv efterforska och överväga. Jag kan mestadels vara tyst och iaktta. På hemresan – mitt i natten – var det extra skönt.
Tror att det var Islandsresan som fick mig att bestämma mig om resan till Kanarieöarna. Lite uppvärmning, så där. Men, på Island träffade jag ju N nästan hela tiden och hade jättekul. Hur kul är det att vara 12 dagar bara med sig själv?
Planet mot Gran Kanaria skulle gå 11.15. 10.30 fick jag ett mail från hotellet som förklarade (på spanska) att jag genast skull kontakta booking.com. En resa på 400 mil utan ordnat boende föresvävade mig.
Kvinnan hos booking.com pratade skånska – inte spanska – så hon fick kontakta en kollega som kunde förstå båda. Tiden tickade, men innan planet lyfte hade jag blivit lovad att inga problem förelåg.
De två hippaste vid gaten, ett par i femtioårsåldern hade platserna bredvid mig på flyget till Gran Kanaria. Det framgick att de hade turistat Stockholm. De pratade enbart spanska, de var bruna så klart, hade broderade kläder och strandsmycken. Dessutom hade de stulit min fönsterplats. Ett misstag som reddes ut. De ville inte gå med på att låna den så länge. (Inga riktiga hippies alltså.)
Gran Kanarias flygplats var stekande het. Vi väntade en halvtimme på en kommunal buss som sedan tog ungefär en timme med svindlande kurvtagning och morrande accelerationer.
Landskapet ser ganska förfärligt ut. (Hade som vanligt slarvat med researchen). Bara karga, svarta, bruna och kantiga berg. Det enda gröna inslagen är sådant som har odlats och vattnats med omsorg. Började förstå varför de flesta människor tycker att Sverige är så vackert. Det är därför att det ÄR det! Havet och den ljumma vindfläkten är dock helt underbart. Och i Sverige är det kallt och regnigt, enligt källor.
Batteriet i telefonen hade jag klantigt nog nästan laddat ur, men på de sista 8 procenten manövrerade jag mitt pick och pack tillbaka en bit på huvudgatan, till pensionatet.
Turligt nog ligger mitt rum på tredje våningen i ett vitt stenhus som klättrar en bit upp på bergssidan. Den gemensamma altanen ligger i samma plan, men använd inte ofta av de andra gästerna. På mitt plan finns fyra rum, men jag har varit ensam här i sex dagar hittills. Den största fördelen med det är att jag har kök och toalett nästan för mig själv och att jag bara behöver säga “God morning”, Hello!, och !Hola! då och då.
Efter den långa resan var jag förstås mycket hungrig. Så fort jag hade installerat mig på rummet, vandrade jag mot fiskehamnen och alla matställena. En lättare måltid intogs och sen satt jag bara där och insöp alla nya intryck. Blev en smula illa till mods då en man oavbrutet hade sin blick mot mig. Han hade solglasögon, men det syntes på hållningen att han satt på helspänn. En stalker eller galning i en trång liten by i en dalgång? Åh nej, inte det! Det visade sig snart att han tittade på matchen som sändes på pub-TV alldeles bakom mitt huvud.
Dagarna förlöper såsom följer: Äta frukost på terassen, gå till hamnen/stranden och hyra solbädd. Läsa under parasoll och äta kall matsäck. Dricka mycket vatten hela tiden. Sola max en timme och sedan köpa middag på Supermarket. De har har bra delimat där. Mycket godare och mer prisvärd än att köpa turistmat som saluförs med fula kolorerade anslag vid tavernorna.
Efter middagen blir det kvällsvandring. Nu är det lite skugga i hamnen och en ljum och härlig vind. Alla är i hamnen om kvällen. De badar, flanerar, äter, dricker och shoppar. Njuter av semester eller bara av en lediga kväll.
Ensamhet då? Hemma i lägenheten kan ensamheten vara något dyster. Det beror, tror jag, inte minst på alla de “bordegöra-saker” som hopar sig där. Praktiska göromål känns med åldern mer och mer som att de inkräktar på mitt egentliga varande. (JA, jag vet att de måste göras.)
Här är ensamheten och tystnaden fridfull, mestadels. Den tredje dagen då jag låg på stranden blev det FÖR länge sedan jag hade försökt säga något vettigt. Då ringde jag till någon hemma i Sverige, så att vi kunde interagera lite.
R ringer regelbundet, det känns bra. Men det gör han ju hemma i Sverige också, min Älskling.
Många böcker blir det. Till och med fler än hemma. Jag har tagit med mig en bok om mindfullness av Åsa Nilsonne. Mindfullness lyfter fram begrepp som “iakttagande” och “fundersamhet”. Sådant har jag gott om tid för här. Inte alls fel heller, att sådant får försiggå i 34 grader med sol och havsfläkt!
Jag uppskattar att jag hann byta till ett fungerande tangentbord, innan jag reste. Roligt och aningen exklusivt att sitta under parasollet på altanen och knattra på paddan.
Jag uppskattar även de nygamla skaparinsikterna att “less is more” och att “dramatisering” alltid behövs. Insikterna aktualiserades med tre skitförsök med akvarelllådan en morgon. (Fan, vad pretentiöst det låter med läsa, skriva OCH måla. Ni kan trösta er med att läsning – som kräver minst – går utan jämförelse bäst.)
I de fula, bruna bergens skugga (stackars berg), tänker jag också på en röd liten stuga med ömsom sol och ömsom regn (antagligen mest regn). Därför har jag besökt hemnet.se och konfererat med G i telefonen. Att bli stugägare? Är inte det en god eftertanke, med tänkbar omvändelse som följd?
ATT SKYDDA SIG MOT SOLEN
Trots att jag har solat så försiktigt, så har jag fått soleksem på underarmarna. Det är alldeles för varmt för att gå med långärmat, så jag ville fixa någon fiffig lösning. “Aha! Idé! Jag köper ett par sköna barnstrumpor och klipper av foten! Då kan jag trä dem över armarna som skydd.” Sagt och gjort. Men jag hittade inga barnstrumpor i affärerna. Så kom jag på att kanariska barn antagligen inte behöver strumpor. En helt NY insikt.
[nggallery id=”15″]
!HIPER DINO!
[nggallery id=”16″]
Öns stolta snappköpskedja heter Super Dino. Affärerna har jinglar som den här varannan minut:
Arma personal!
CANADA DE LOS GATOS
Är ett friluftsmuseum nära hamnen. Där har man grävt fram lämningar och bostäder från fiskande urinvånare som levde för ca 1300 år sedan. Det finns även en stensatt vandringsled kring en del av berget och en bar (!) ovan de gamla husmurarna.
[nggallery id=”17″]